Vinnare skrivtävling

På Littfesten i Umeå arrangerade vi från Diplomerade lektörers bord en skrivtävling både fredag och lördag. Man vet att inledningen på en roman måste fånga en läsare, helst på direkten och vår tanke med tävlingen var att börja med något fängslande, ett par rader, och därefter fick författaren fortsätta med berättelsen.  Det var några som vågade sig på att i all hast skriva ner en historia. Bra gjort i folkvimlet.  Det var intressant och spännande att se hur olika de tolkade inledningsraderna. En klar vinnare utsågs både fredag och lördag. De lyckades med att på ett halvt A4-ark dra in oss läsare i historien och ett tvärt slut gjorde att vi ville veta mer.

Vi fick tillstånd att publicera vinnarberättelserna.

Fredagens tävling, 16 mars 2018 (De inledande raderna skriva med kursiv text)

Det knackade svagt på ytterdörren och jag öppnade. Utanför stod en man som såg på mig med kalla och livlösa ögon. ”Du har ingen aning om vem jag är, eller hur?”

”Nej”, svarade jag, ”men jag har känt av din energi. Kom in, vill du ha kaffe?”

Mannen klev in i hallen och då såg jag att han hade simfötter på sig. Han hade mina svarta trikåer på sig som jag saknade sedan en tid. De försvann en gång när jag varit i tvättstugan. Jag visste att de var mina för jag har broderat hjärtan och grodor på dem.

Vi satt vid köksbordet.  Mannen var inne på sin tredje kopp kaffe. Mina hembakata bullar hade han gladeligen mumsat i sig.

”Du kanske undrar varför jag har tagit kontakt med dig?”

Utan att vänta på mitt svar fortsatte han.

”Jag vill be dig om ursäkt. Du vet, alla kläder du sökt efter i tvättstugan har jag. Jag bor i den största torktumlaren och där är det, som de liksom fastnar efter allt snurrande. Men du verkar ha klarat dig bra utan de här kläderna. Ja, så jag ville bara säga tack.”

Innan jag hann fatta vad som hänt, hörde jag hur ytterdörren smällde igen.

Annie Åberg

 

Lördagens tävling, 17 mars 2018

Jag satt på garagetaket och tittade ned på alla människor som sprang runt, runt, skrek och viftade med armarna. En brandbil dök upp. Svart rök bolmade upp från ett tvåvåningshus lite längre bort. En kvinna kom och satte sig bredvid.  Hon såg hastigt på mig. ”Det var du som gjorde det … eller hur?”

”Nej, verkligen inte”, svarade hon upprört.  ”Jag menar det var inte meningen, men när min man kom rusande mot mig med brödkniven blev jag som galen. Potatisen var för löskokt, skrek han. Det enda jag kunde göra var att greppa tag i kandelabern som jag tänt för att det skulle bli lite mysmiddag ikväll. Sedan halkade jag. Inte kunde jag ana att den skulle träffa honom i tinningen. Nu ligger han där. Det bara brinner och brinner och han skriker inte längre.”

Ulla Kindenberg

Ett hederspris fick en författare med sin spännande historia med en twist på slutet.

Det knackade svagt på ytterdörren och jag öppnade. Utanför stod en man som såg på mig med kalla, livlösa ögon. ”Du har ingen aning om vem jag är, eller hur?”

Tvekande skakade jag på huvudet.

”Jag kom med sista bussen från Töre och nu är jag äntligen framme – det tog lång tid att hitta dig. Flera år. Du trodde att du skulle klara det, eller hur?”

Jag rös när han uttalade de tonlösa orden, lika kalla och livlösa som hans ögon. Och ändå så genomträngande, så djupt de borrade in sig i mig, karvade in sig – för evigt, skulle det visa sig. Aldrig skulle jag glömma den här stunden.

”Jag minns dig inte”, försökte jag, men orden nådde inte fram – de var för svaga. Hela jag var försvagad, vad skulle jag ta mig till? Längre hann jag inte förrän han stegade fram och föste mig beslutsamt in i hallen medan dörren gled igen bakom oss. Jag önskade innerligt att min lille son inte skulle vakna.

”Varför körde du iväg?” frågade han uppfordrande.

”Jag vet inte”, viskade jag. Nu var stunden inne och jag orkade inte kämpa emot. ”Det var ju framtiden”, viskade jag. ”Du hade ditt liv, ja allt egentligen. Allt som jag drömde om när jag städade kontoren och hissarna. Varje gång jag vred om den kalla skurtrasan och kände smutsvattnet strila ner längs handlederna och in i städrockens ärmar, så vred jag allt hårdare medan jag tänkte på framtiden som skulle komma emot mig och ta mig i sin famn. Det här var ju min chans!” utropade jag hest. Men jag förstod att det var nu som framtiden rasade, min framtid.

”Ska du ge mig det nu då?” Hans tidigare så livlösa ögon förändrades medan den stålkalla stämman tilltog. ”Du kan inte använda det som du tänkte längre, du vet det!” Långsamt sträckte jag mig ner och öppnade den nedersta lådan i hallbyrån. Efter en stunds famlande drog jag slutligen fram det jag sökte. Nu skulle det alltså ske. Darrande sträckte jag över det tjocka kuvertet mot honom. ”Äntligen”, suckade han, ”äntligen.” Jag sjönk ner på pallen medan han öppnade kuvertet.

”Den melankoliske mannen i Töre”, läste han som en högtidlig kärleksförklaring. Sedan vände han sig om och gick utan ett ord med manuset i handen.

Eva Westergren

 

 

 

 

Skrivretreat i herrgårdsmiljö

Dokumentera dina memoarer i herrgårdsmiljö 13 – 15 juli 2018

Olofsfors herrgård, med den gamla bruksmiljön, är en av de bäst bevarade i landet. Bruket är klassat som kulturarv och ett av Västerbottens läns riksintressen.  Här finns en fascinerande omgivning med de gamla smedjorna, arbetarbostäderna, jägmästar- och lärarbostaden, kvarnen, tvättstugorna m.m. väl bevarade.

Att skriva om sina minnen är ett utmärkt verktyg att lära känna sig själv, läka och utvecklas. Det kan ibland vara sorgligt och smärtsamt, ibland roligt och förvånande. Man vet inte alltid vad processen kan leda till och vart. En författare lär sig inte psykologiska förhållningssätt, en psykolog lär sig inte skrivandets hantverk.

Anita Rudolfsson och Louise Bonta har erfarenhet av att kombinera dessa två kompetenser. Anita Rudolfsson är leg psykolog, specialist i neuropsykologi. Har arbetat inom neuro-psykologisk rehabilitering och har lång erfarenhet av gruppverksamhet och kurser och har vidareutbildat sig inom olika terapeutiska metoder. Har företaget N P Psykologkonsult.

Louise Bonta, diplomerad lektör och manusutvecklare, författare till fackböcker och deckare, språkkonsult och tidigare lärare i kommunikation på universitetet i Linköping.  Har företaget Kommunikationsnyckeln.

Upplägg för dagarna
Tider: Kursen börjar klockan 9 på fredag den 13 juli och avslutas på söndag klockan 15. Boende är bokat från torsdagkväll.  Varje morgon klockan 08.30 erbjuds energimedicinska övningar enligt Donna Eden för dem som önskar.

Vi går igenom: Hur börjar man? Syftet? Varför vill du skriva? Temat? En specifik händelse eller fas i livet? Har du handskats med något svårt? Måste jag skriva allt?  Minns jag rätt? Hur ärlig kan jag vara? Ditt yrkesliv? En relation? Hur du strukturerar din berättelse.  Skrivkramp? Övningar. Inga förkunskaper behövs.  För den som vill, ta med eget  material och skriv i egen takt.

Eftermiddagarna användas till eget skrivande eller att man i smågrupper fördjupar sig i speciella frågor som tagits upp under förmiddagen. Egen tid till såväl reflektion som promenader och skrivande kommer att finnas. Samling för genomgång av dagen, läsning av det man skrivit, återkoppling.

Fakta
Plats:
Kursen äger rum i  Gula Villan i Olofsfors. Olofsfors Bruk ligger mellan Örnsköldsvik och Umeå, ca 2 km väster om E4:an i höjd med Nordmaling. Goda parkeringsmöjligheter finns.

Datum: 13 -15 juli 2018. Sista anmälningsdag 25 juni 2018.

Boende: Vi bor i dubbelrum alternativt enkelrum i Gula Villan med  fullt utrustat kök och vi har hela villan för oss själva.

Måltider: Frukost och lunch äter vi i Gula Villan, likaså fm- och em-fika. Detta betalas på plats, 475  kronor per person för tre dagar. Det är självhushåll,  Anita och Louise står för inköp av maten och vi hjälps åt med matlagningsbestyren. Säg till om du har särskilda önskemål. Lyxig middag fredag (tvårätters) och lördag (trerätters) äter vi i herrgårdens matsal.

Kursavgift: Alt 1. 6 370 kronor per person. Priset inkluderar boende i enkelrum , middag fredag och lördag samt kursavgift och kursmaterial.  Alt 2.  5 950 kronor per person. Priset inkluderar boende i dubbelrum, middag fredag och lördag  samt kursavgift och kursmaterial. Wi-Fi finns.

Anmälningsavgift: 700 kr, ingår i kursavgiften. Vid avbokning efter den 30 juni återbetalas inte anmälningsavgiften. Swisha på 070-221 07 30 eller sätt in på Swedbank 8480-6 993 313 226-9.

Antal deltagare: Maximalt tio deltagare och minsta antal är sex. OBS: Vi förbehåller oss  rätten att ställa in kursen vid för lågt antal deltagare med återbetalning av förskottsinbetalning.

Intresseanmälan och/eller frågor
Louise Bonta, bontalouise@gmail.com. Tel: 070-221 07 30.
Anita Rudolfsson, anita.rudolfsson@gmail.com. Tel: 073-184  20 76.

 

 

Spännande självbiografier

Varför ska man läsa deckare när det finns så många spännande och gripande (själv)biografier?

Vi har alla en berättelse inom oss sägs det och det är sanslöst så många fängslande och berörande berättelser det finns. Och vilken tur att dessa berättelser skrivs ner så att vi andra kan läsa och bli berörda, bli smittade av deras mod att berätta, känna empati, höra om deras motgångar och misslyckanden, hur de kämpar och speciellt om det är en underdog som lyckas.

I Sveriges minsta kommun Bjurholm finns ett fantastiskt bibliotek, det har jag skrivit om förut. Den här våren arrangerar man fyra tillfällen där de som vill kan träffas och prata böcker. Och det är LYCKA ska jag säga.  Att sitta runt ett bord i biblioteket, med kaffemugg, bibliotekarierna har lagt upp två högar med böcker, några har med sig egna böcker och visar.           Vi pratar och (åtminstone jag) känner och bläddrar och vi lyssnar.  Förra gången var det deckare och denna gång biografier.  Jag tror vi hann gå igenom tolv stycken och det finns många, många fler.

Eftersom jag är intresserad av (själv)biografier och anordnar kurser i memoarskrivande var den här kvällen extra, extra lyckosam.  Tre stycken har jag bestämt mig för att börja med, alla tre svenska författare, två av dem från berättarlänet Västerbotten. Den första jag väljer är ”Sluta aldrig gå ” av Cristina Richardsson. Hon och hennes lillebror adopterades och kom till Vindeln när hon var åtta år.  Hon berättar om sin tidiga uppväxt i Brasilien där hon och hennes mamma bodde i en grotta i vildmarken tills hon var fem år och flyttade sedan till Sao Paulo och bodde på gatan, hon såg sin bästa kamrat dödas.  Hon skriver om hur det var att växa upp i en livsfarlig miljö, det var fattigt och eländigt och barnen fick lära sig att vara noga med vilka människor man kunde lita på. Polisen var definitivt ingen man kunde lita på. Så kom hon och lillebror till Vindeln, en helt annan kultur och miljö, många krockar. Hon berättar om kärlek, vänskap, sorg och förlust i sin bok.

Titeln på boken kommer från något hennes biologiska mamma brukade säga – livet är tufft ibland men sluta aldrig gå. Hon åker tillbaka till Brasilien som vuxen för att bearbeta sina erfarenheter och lyckas hitta sin biologiska mamma. Nu bor hon och studerar i Umeå.

Den andra boken är ”Spring Kent Spring” av författaren Kent Lundholm, ursprungligen från Lycksele, numera umebo. Han skriver att han har känt sig annorlunda hela livet.  Det var det väl ingen som trodde för han var nästan alltid rolig och hittade på saker, men inuti kokade det ibland.  Han fick diagnosen bipolär och senare även ADHD när han var cirka 50 år. Han skriver att hans liv har varit som en berg- och dalbana, djupa dalar och höga berg, alkoholism och tråkigheter. Titeln ”Spring Kent Spring” kommer sig av att när han växte upp och blev orolig fick han rådet att ge sig ut och springa för att lugna ner sig. Han berättar hur han har lyckats komma igenom svårigheterna och överleva. Och det är inte enbart en allvarlig och svår bok, den är underhållande också. Boken fick fin kritik av BTJ när den kom ut.

Den tredje boken är ”30 år av tystnad” av Anna Hage. Hon berättar om hur hon, den där februarikvällen 1986, som 17-åring blev vittne till mordet på Olof Palme, hur hon sprang fram till honom och försökte rädda hans liv. Hon beskriver hur rädd hon var, hur hon frös i polisbilen, om vittnesförhören, polisutfrågningarna, rättegångarna, drevet av journalister, rädslan av att mördaren visste vem hon var.  Hon mår dåligt av allt och inser att hon måste göra något åt det och börjar träffa en psykolog. Och nu berättar hon om de tysta åren för oss andra.

Som sagt, spänning och beröring finns närmare än vad man tror. Kan knappt vänta tills jag får läsa böckerna.

Jag påminner om skrivretreat i Lillarmsjö med mig och min kollega Anita  den  29/6 – 1/7 2018.

 

Skrivretreat i Lillarmsjö

Känner du dig redo att dokumentera dina memoarer?
Kom till Lillarmsjö!

Att skriva om sitt liv kan vara en resa genom tid och rum där vi ges möjlighet att möta oss själva, oavsett var i världen vi har vår egen rot. Det förflutna finns lagrat i oss alla, som en klangbotten i våra liv eller som mer undflyende bilder, ibland svåra att få fatt i. Ur Västerbottens Kuriren om Berättelser .

Att skriva om sina minnen är ett utmärkt verktyg att lära känna sig själv, läka och utvecklas. Det kan ibland vara sorgligt och smärtsamt, ibland roligt och förvånande. Man vet inte alltid vad processen kan leda till och vart. En författare lär sig inte psykologiska förhållningssätt, en psykolog lär sig inte skrivandets hantverk.

Anita Rudolfsson och Louise Bonta har erfarenhet av att kombinera dessa två kompetenser. Anita Rudolfsson är leg psykolog, specialist i neuropsykologi. Har arbetat inom neuro-psykologisk rehabilitering och har lång erfarenhet av gruppverksamhet och kurser och har vidareutbildat sig inom olika terapeutiska metoder. Har företaget N P Psykologkonsult.

Louise Bonta, diplomerad lektör och manusutvecklare, författare till fackböcker och deckare, språkkonsult och tidigare lärare i kommunikation på universitetet i Linköping.  Har företaget Kommunikationsnyckeln.

Upplägg för dagarna

Tider: Kursen börjar klockan 09 på fredag och avslutas klockan 15 på söndagen.

Varje morgon klockan 08.30 erbjuds energimedicinska övningar enligt Donna Eden för dem som önskar.

För den som vill, ta med eget  material och skriv i egen takt. Inga förkunskaper behövs.

Vi går igenom: Hur börjar man? Syftet? Varför vill du skriva? Temat? En specifik händelse eller fas i livet? Har du handskats med något svårt? Måste jag skriva allt?  Minns jag rätt? Hur ärlig kan jag vara? Ditt yrkesliv? En relation? Hur du strukturerar din berättelse.  Skrivkramp?

Övningar i anslutning till teori- och skrivdelarna.

Eftermiddagarna användas till eget skrivande eller att man i smågrupper fördjupar sig i speciella frågor som tagits upp under förmiddagen. Egen tid till såväl reflektion som skogspromenader och skrivande kommer att finnas. Samling för genomgång av dagen, läsning av det man skrivit, återkoppling.

Fakta
Plats:
Kursen äger rum i Byastugan i Lillarmsjö, Bjurholm (sex mil väster om Umeå).  Resan till Lillarmsjö står deltagarna för själva för.

Datum: 29, 30 juni och 1 juli 2018. Sista anmälningsdag 1 maj 2018.
Anmälningsavgift: 700 kr, ingår i kursavgiften. Vid avbokning efter den 15 maj återbetalas inte anmälningsavgiften.
Swisha på 070-221 07 30 eller sätt in på Swedbank 8480-6 993 313 226-9.

Kursavgift: 2 100 kronor. Priset inkluderar kursavgift och kursmaterial.
Wi-Fi finns att tillgå.

Boende: Enkelt boende för dem som önskar. I Louises friggebod finns två sängplatser, i byastugan finns plats för fyra – sex bäddar, två sängplatser finns i stora huset. Tag med sänglinne och handdukar.

Måltider: Frukost, lunch och middag samt fm- och em-fika, 610 kr betalas på plats. Anita och Louise står för inköp av maten och vi hjälps åt med matlagningsbestyren. Säg till om du är vegetarian eller om du har särskilda önskemål.

Antal deltagare: Maximalt tolv deltagare och minsta antal är sex. OBS: Vi förbehåller oss rätten att ställa in kursen vid för lågt antal deltagare med återbetalning av förskottsinbetalning.

Intresseanmälan och/eller frågor:
Louise Bonta, bontalouise@gmail.com. Tel: 070-221 07 30.
Anita Rudolfsson, anita.rudolfsson@gmail.com. Tel: 073-184  20 76.

 

 

 

 

I

 

 

Livets mening och svår förstoppning

Grubbel över livets mening och svår förstoppning kan ta sig liknande uttryck har jag läst någonstans. Ansiktsuttryck kan vara svårtolkade.

Våra liv baseras på relationer till andra människor och det är kommunikationen som är grunden. Vi är sändare och mottagare samtidigt, vi sänder ut budskap om våra behov, förväntningar, attityder och det händer allt som oftast att budskapen krossas på vägen. Språket är mångtydigt och vi uppfattar och tolkar varandra på olika sätt beroende på vad vi har med oss i bagaget.   Hur många gånger hamnar vi inte i en situation där vi missuppfattar och blir uppfattade på ett sätt som vi inte tänkt oss?

Karaktärerna är personerna i romanen, sådana som vi.  Som författare ska vi beskriva karaktärerna både hur de ser ut utanpå och inuti, läsarna ska få tillräckligt med information så att de kan visualisera varje karaktär, såväl fysiska som personliga drag.

Kommunikation kan vara en bräcklig historia. Det är lätt att fastna i en ond cirkel, hamna i gräl och missförstånd.  Det kan leda till roliga misstag, mindre roliga som mord, våld, tappade förtroenden, förstörda förhållanden och så vidare.

Så här lätt kan man fastna i den onda cirkeln.

Du blir inte sårad av den person som du kommunicerar med. Du orsakar den smärtan, irritationen själv genom ditt sätt att tolka hans eller hennes agerande. Och vad som värre är, du vet inte ens att det händer.

Din partner, vän, chef eller son säger något. Du noterar hur han ser ut, hör hans ord och hur han säger det. Du tolkar omedvetet det han säger och gör och i samma stund som du gör det får du en känsla, en tanke. Du kommunicerar inte längre med den här personen utan med dina egna känslor om det han säger och gör, dina egna tolkningar.

HÄR BLIR DET FARLIGT!!  Här kan det gå alldeles snett!

Du säger något eller gör något gentemot den här personen utifrån DIN tolkning. Det här kan bli chockerande, sårande, märkligt för den andre eftersom det är kanske inte det svar han har väntat sig.

Den andre personen tolkar ditt beteende och ditt svar. Han förstår ingenting.

HÄR BLIR DET FARLIGT!!!  Här kan det gå helt snett igen!

Den andre personen får tankar och känslor utifrån ditt uppträdande och vad du säger och gör och han kommunicerar inte längre med dig utan med SIN tolkning av det du gör och säger. Och utifrån det han har uppfattat säger han eller gör något.

Det är i tolkningsstadiet som det går snett och som gör att man hamnar i den onda cirkeln.

Övning: Hur kan dina karaktärer fastna i den onda cirkeln och vilka konsekvenser kan det få?

 

 

 

 

Genus i kriminalromaner

Hur kan vi som skriver kriminalromaner skildra våra karaktärer så att de både blir komplexa och icke-könsstereotypa?

Ända sedan 1970-talet har jag varit intresserad av jämställdhetsfrågor och varit engagerad i olika kommittéer som anställd, lärare och konsult i utbildningssammanhang. Kommunikation i olika former har varit en röd tråd i mitt yrkesliv och det har blivit en del föreläsande, debatterande och skrivande om bland annat jämställdhetsplaner, kvinnors och mäns språk m.m.  Som storläsare och filmtittare har jag ibland irriterat mig på hur kvinnor och män framställs men det är egentligen inte förrän på senare år, nu när jag själv skriver berättelser och tillsammans med en författarkollega skriver pusseldeckare som jag insett hur lätt det är att hamna i ett stereotypt tänkande när det gäller beskrivandet av karaktärer. Det går av bara farten.  Det gäller att se upp även om man anser sig vara medveten.

Det finns många många studier om detta och jag har roat mig med att leta och ta reda på hur kvinnor och män skildras i några olika deckargenrer under de senaste 100 åren.

Edgar Allan Poe anses vara den som med sin The murders in the Rue Morgue 1841 skapade pusseldeckaren, den snälla deckaren, den suveräna intelligensen där privatdetektiven sätter de mindre smarta poliserna på plats.  De vanligaste karaktärerna i den klassiska deckaren är offer, skurk och detektiv. Deckarförfattare har ibland anklagats för att deras karaktärer är platta, inga verkliga personer, bara ditsatta som schackpjäser för att passa intrigen. Vissa forskare anser att det måste vara på det sättet; karaktärerna måste vara klichéartade för att man som läsare ska kunna identifiera sig med och känna igen dem.

Redan som barn bär vi med oss föreställningar, både medvetet och omedvetet, om hur andra och vi själva bör uppföra oss, det blir ett sätt att skapa sin identitet.  Då blir det också lättare att särskilja vem som är skurk och offer. Jag har läst en intressant uppsats skriven av en student på lärarutbildningen vid Linköpings universitet. Studenten har gjort en studie av hur karaktärerna beskrivs i barnlitteraturen och jag fastnade för just stycket som handlar om pusseldeckare för barn. Handlingen i pusseldeckarna följer ofta samma mönster som i vuxendeckarna.  Böckerna om Lasse-Majas detektivbyrå, som studenten skriver om, är typiska pusseldeckare.  Lasse och Maja är två klasskamrater som tillsammans driver en detektivbyrå.  Karaktärerna blir ganska platta; det viktigaste är att lösa brottet vilket gör att man inte får veta så mycket om Lasses och Majas privatliv. Lasse är den som tar initiativ oftare och får fler insikter om hur man ska lösa brotten, medan Maja lägger märke till saker, ser ledtrådar och funderar. Maja oroar sig mer och har större förståelse för hur andra karaktärer känner. Lasse är aktivare och Maja beskrivs som mer passiv. Å andra sidan kan även Lasse ibland observera och fundera medan Maja tar initiativ, men trots detta blir det ett relativt könsstereotypt sätt att beskriva karaktärerna och bekräftar den bild som man som läsare har.

I pusseldeckarna för vuxna är huvudkaraktären, detektiven, vanligtvis en man som beskrivs lite som en enstöring och finner de vanliga människorna tragiska och oborstade. Han blir heller aldrig känslomässigt knuten till brotten han löser, utan framstår som något känslokall. Brottslingen framställs ofta som en galning och anledningen till att brotten begås är vanligen ett väldigt hämndbegär.

Kvinnliga detektiver är det inte gott om i den klassiska detektivromanen och de få som finns liknar karaktären Miss Marple från Agatha Christies romaner. De är vänliga och artiga, ofta vältaliga.  De är för det mesta ogifta och framstår som gamla asexuella pladdriga nuckor. Agatha Christie skapade samtidigt androgynitet i många romaner genom att kombinera traditionella och moderna värderingar och ge män och kvinnor motsatta personligheter mot vad de förväntas ha. Det kan man se i hennes beskrivning av Hercule Poirot. Han är auktoritär men samtidigt kvinnlig i sitt sätt då han är både artig, vänlig och fåfäng, något som anses vara kvinnliga beteenden.

Parallellt med och som kontrast till pusseldeckarens snällhet där hjälten briljerar med sitt intellekt utvecklas i USA i samband med första världskriget den hårdkokta detektivromanen. Samhället förändras och kriminaliseras, det bli korrupt och oärligt. Dessutom får kvinnorna möjlighet att arbeta utanför hemmet och detta leder till att männen börjar känna sig hotade.

Många har ansett den hårdkokta deckaren vara ett svar på kvinnorörelsens frammarsch. I den hårdkokta deckaren visar sig detta genom en maskulinisering av de manliga karaktärerna. Handlingen utspelas oftast i staden och den manliga hjälten är sexuellt aktiv, ett sätt att visa sin överlägsenhet gentemot kvinnorna men också ett sätt till förtryck. Hjälten i den hårdkokta detektivromanen är ofta en ensam och missanpassad outsider som kämpar för att hitta sin värdighet och moral och vill avslöja samhällets orättvisor. Han är en överviktig, lätt alkoholiserad, skild och olycklig polis som alltid arbetar övertid. En ärofull insats på jobbet är viktig och han kan offra både liv och kärlek för att göra ett bra jobb.  Han röker för jämnan, bär hatt och klär sig i trenchcoat och en viktig symbol för hans maskulinitet är hans stora buk.

Om mannen har en kropp beskrivs den från byxlinningen och uppåt. När de kvinnliga karaktärerna beskrivs är det ofta bröst och ben som står i fokus. Kvinnorna framställs som sexobjekt och hamnar ofta i rollen att trösta hjälten/mannen. De ska vara attraktiva och feminina, får absolut inte ha maskulina drag för då förlorar de sin dragningskraft. Kvinnan blir inte bara en trösterska utan även ett hot. Hon kan vara en svekfull skurk och vamp och hon använder sin kropp som vapen och utsätter på så sätt hjälten för fara när han söker värme hos henne. Men eftersom männen är intelligentare och smartare inser de snabbt vad kvinnorna är ute efter och faller inte i fällan.

På 1950-talet skapas en ny deckargenre i USA, polisromanen.  Den beskriver polisarbetet i minsta detalj där bevismaterialet är viktigt. Den författare som kanske är mest känd är Ed Mc Bains, speciellt för sitt språk som han också fick kritik för.  Han har ett poetiskt bildspråk och beskriver i en av sina böcker hur en polis föreställer sig hur en kvinnas bröst sprängs likt en målning av Dali. Han liknar dessutom en storstad vid en sköka och en älskarinna. Hans kvinnliga karaktärer var vackra och undergivna.

Hur ser det ut i Sverige då? Den första kvinnliga detektiven i Sverige dyker upp 1912 i En kvinnlig detektiv och publiceras i Allers Familj – Journals Bibliotek. Men det är först på 1940-talet som svenska detektivromaner blir populära, kopierade efter de utländska pusseldeckarna. Typiskt för de svenska deckarna är miljö och kritiska samhällsskildringar. Men också här hittar man de klassiska stereotyperna. Det är en manlig hjälte som tillkallas för att lösa mysteriet. Han är lugn, avslappnad och intelligent. Klichén säger också att han dricker whisky och röker.

Den kanske mest kända deckarförfattaren från den tiden är Maria Lang.  Det var fint att vara hemmafru på 40- och 50-talen och det går igen också i hennes böcker.  Som kuriosa kan man se det i engelska tv-serier om Kommissarie Lewis, där den ene poliskommissariens hustru vill söka ett arbete utanför hemmet för att dels spä på hushållskassan, dels för att hon inte har något meningsfullt att göra, men där hennes man tycker att det är en dålig idé. Han kan minsann försörja henne.

Maria Langs hjälte är kriminalkommissarie Christer Wijk. Han tillkallas när ett mord har skett och ofta är det bara kvinnor som samlats. Många av kvinnorna är välutbildade – läkare, journalister. Christer Wijk talar ofta nedlåtande om kvinnor som yrkesarbetar och till exempel önskar han att hans fästmö skulle vara en helt vanlig talanglös och undergiven hemmafru. Christer framställs som manlig och gentlemannamässig, han tycker om kvinnor.  Det första han lägger märke till är deras utseende, beskriver deras klädsel men ibland känner han sig malplacerad när han umgås med dem. Han beskriver dem ofta som fnittriga och osäkra och ibland som slampiga, sluga, vulgära och beräknande.  I en av Maria Langs romaner beskrivs det kvinnliga offret som slampig och lösaktig och då får hon skylla sig själv. Man kan se likheten i den hårdkokta deckaren i USA där den kvinnliga karaktären ofta ses som ett hot mot mannen. För att ytterligare trycka på Christer Wijks manlighet kör han en röd sportbil i hög fart och bromsar in framför ytterdörren så att gruset sprätter.

I Maria Langs romaner finns också Puck Bure. Hon blir indragen i mordutredningarna och hjälper Christer Wijk att lösa brotten. Man kan likna henne vid Doktor Watson i böckerna om Sherlock Holmes. Puck Bure står för empatin och den psykologiska förståelsen det vill säga det som kvinnor antas vara bra på och som Christer Wijk saknar.

Polisromanen slår stort i Sverige mellan1960-2000 och Sjöwall/ Wahlöös karaktär Martin Beck sägs vara den person som satte normen för den typiska polisdetektiven; han är frånskild, har hälso- och alkoholproblem och älskar klassisk musik.  Detektiverna har också fått alltfler psykiska problem och är ofta socialt missanpassade. Man hittar också en och annan elak svärmor och kritik mot samhället. Många har flyttat från storstaden till landet för att komma bort från världen.

I Viveca Stens deckarromaner Morden i Sandhamn finns kriminalinspektör Thomas Andreasson och hans barndomsvän juristen Nora Linde. Thomas använder sig av Noras yrkeskunskaper och hennes trovärdighet men i slutändan är det ändå han som är smartare och löser mordgåtan. Thomas Andreasson ser bra ut, är duktig kriminalare och håller sig för sig själv, en traditionell detektiv med andra ord som har en Doktor Watson till hjälp.

Men kring millennieskiftet 2000 och framåt händer något. Genuseffekten slår till. Kvinnliga författare verkar dragna till att skriva kriminalromaner och marknaden exploderar. De kvinnliga författarna skriver också vanliga polisromaner men de för in fler kvinnor i berättelserna och speglar den moderna kvinnans situation och problem. Liza Marklundseffekten kallar vissa den – kvinnliga kommissarier dyker upp med sina problematiska vardagsliv, blöjbyten och kaotiska kärleksliv.  Det blir mer fokus på deras privatliv och vardagsliv. Själva gåtan kommer i skymundan.  Kvinnorna osynliggörs på jobbet av sina manliga chefer, manliga och gubbiga kollegor uppträder nedlåtande mot dem, frågor ställs över deras huvuden till manliga kollegor, någon blir älskarinna åt en manlig kollega, en brottas med sina relationer till män, man hittar otrohet för att en kvinnlig poliskommissarie har blivit tråkig efter hon fått ett barn.

Andra yrkeskategorier börjar nysta i brotten.  Huvudpersonerna är inte bara poliser eller detektiver, många är journalister, jurister, läkare. Lisa Marklunds Annika Bengtzon är journalist, skild, har en otrevlig svärmor och problem med sina barn och före detta mannen är en riktig mes. Hon är stark, riktigt elak och hyvlar av sina kollegor, hon är en ny karaktär i den svenska deckarlitteraturen.  Vardagsrealismen finns fortfarande, brottslighet knuten till den undre världen kommer, prostitution och trafficking.

De kvinnliga kommissarierna är först och främst kvinnor. Håkan Nessers kriminalinspektör Monica Morenotill exempel söker trygghet hos en man och är bitter över att hon ännu inte är gift. De blir förbisprungna i karriären av männen, sina kollegor, de blir utsatta och tafsade på, de får kommentarer som insinuerar att de kanske har PMS. Härskartekniken gäller.

Om offret är en kvinna har hon blivit misshandlad och gruvligt plågad. Mannen är en skurk, ett monster och ger sig på småflickor och småpojkar, köper sex, håller på med trafficking.

Så har vi Lisbeth Salander, den superintelligenta, ensamma, okonventionella datahackaren, som inte litar på någon. Hon med traumatiska upplevelser bakom sig och som saknar social kompetens och inte tvekar att använda våld och bryta mot regler och bestämmelser. Hon liknar mycket den amerikanska hårdkokta detektiven som står utanför lagen, vill komma tillrätta med samhällets orättvisor och gärna använder våld för att nå sina mål.

Lisbeth Salander har fått efterföljare som i åklagare Jana Berzelius hos Emelie Schepp och i Jennifer Rognebys brottsutredare Leona. Dessa kvinnliga detektivgestalter är båda ensamvargar, intelligenta och skickliga i sina jobb, de bryter mot lagen, begår brott men kommer undan.

Nya tider kräver nya sätt att skriva. Nya målgrupper? Antalet kvinnliga författare och kvinnliga huvudpersoner ökar. Det finns färre manliga deckarförfattare som skriver om manliga detektiver och kriminalkommissarier. Man kan ändå fråga sig om inte klichéerna fortfarande finns men i annan tappning? Man får som sagt se upp.

Ett tips kan vara att byta kön på dina karaktärer. Nästa gång du gör din synopsis och tänker på dina karaktärer, testa att byta kön på dem din berättelse handlar om. Vad händer?  Du kanske ser att du beskriver kvinnor på ett speciellt sätt? Du kommer förmodligen att tänka i nya banor efter en sådan här övning och du kommer nog att inse att det är svårt att tänka nytt.

 

Julklappar

Ibland händer det, ibland vänder det.

En antagonist för mig är som en skurk, en vägg som man stöter pannan emot, någon som slår tjuvbent på en och som gör att man måste ta en annan väg, en skitstövel som ljuger, ser till att saker går sönder, som gör att man klämmer fingrarna i dörren, ett svårt val.   Sedan jag kom tillbaka till mitt hus i Västerbotten (Ångermanland) för cirka sju månader sedan har jag haft möte med antagonisten många gånger: diskmaskinen frös, en dator kraschade, min varmvattenberedare sprack, häng- och stuprännor hade korkat igen, gräsklipparen gick sönder, bilens underrede fick lagas, strömavbrott flera gånger, insnöad, kom inte ut. Det är sådant som händer.

Så läser jag att antagonist betyder motståndare, något som har motsatt verkan. Det kan vara en muskel som verkar i motsatt riktning mot en annan muskel, till exempel när vi böjer armbågen så arbetar triceps som antagonist för biceps, en muskel böjer ihop en led och då är antagonisten den muskel som rätar ut.  Antagonisterna är viktiga för att vi ska kunna få en kontrollerad rörelse och bromsa in när vi har nått det läge som vi vill nå, balans kanske man skulle kunna säga.

Men så, dagen efter den kortaste dagen på året, i skogen, i skoterspåret när jag tog en annan väg än den jag vanligen tar på mina dagliga hundpromenader, slog det mig plötsligt – nu vänder det, inte bara att dagarna blir längre, det vände för mig också. Solen stod lågt, nådde knappt över trädtopparna, men den lyste, ovanligt så här års, och faktiskt såg det ut som om det hängde diamanter från björkkvistarna.

Den gångna hösten har varit som en styrketräning – en kamp mellan antagonisterna och mig där jag har vunnit, hittat balans. Jag har lektörsläst och korrekturläst tre fantastiska manus varav två ges ut nästa år, Lilian och jag har använt stora pennan och djupredigerat vår cozy mystery och skickat den tillbaka till förlag och jag har läst en första-kapitel-analys.

Så jag känner mig glad, nöjd och tacksam.  Och generös. Därför vill jag bjussa på ett par julklappar.

1) Jag delar ut två första-kapitel-analyser, ingen kostnad. Först till kvarn, senast den 31 december 2017 vill jag veta.

2) Om du har ett manus som du vill ha läst av en utbildad lektör får du en ordentlig julrabatt på 20 % om du skickar in före den 25 januari 2018.

3) Om du vill skriva en saga får du köpa min kurs Skriv en saga för 600 kronor, ordinarie pris 1 500 kronor.

Skkicka in till bontalouise@gmail.com

Look deep into nature, and then you will understand everything better.” Albert Einstein