Författaren, en balanskonstnär

 

Detta blogginlägg skrev jag för ett par år sedan i Ann Ljungbergs lektörsblogg, nu lägger jag in den i min egen blogg också.

Att skriva en bok är ett projekt, ett stort projekt. Att vara författare är som att vara projektledare; man ska hålla i alla trådar, man är ensam som ansvarar för projektet, en ensamvarg.

Som tidigare konsult och föreläsare i team building och projektledning vet jag att när man startar nya projekt behövs det personer i de olika stadierna. Man behöver personer

  • som är visionärer, som har idéer och ser möjligheter och mönster,
  • som ser farorna och hindren i idéerna, som håller utkik på omvärlden, vad som går an att göra, prioritera,
  • som säger sluta snacka, kom till skott, vi måste jobba på och se till att det funkar, vi måste bli klara och
  • som hejar på, stöttar och uppmuntrar, motiverar och ser till att arbetet flyter, som ser till att man trivs och har kul när man jobbar med projektet.

Dessutom måste en projektledare ta emot klagomål och kritik, hålla koll på ekonomin och att planeringen håller, planera för marknadsföring av idén, produkten, vilka användarna är. Att vara projektledare är som att vara en balanskonstnär på lina. Det förstår ju alla att alla dessa funktioner inte kan finnas i en och samma person.

Och så är det att vara författare. En författare ska klara av det – låt vara inte samtidigt men i olika perioder i skrivprocessen. Ser man det så, är det inte konstigt att man som författare ibland inte håller hela vägen fram. Många bra idéer och romanprojekt blir oavslutade. De blir liggande i en skokartong eller gammal resväska någonstans och tär och tjyvar energi.

Vad kan man då göra för att inte ge upp? För att orka och gå vidare? Som tur är finns det ”redskap” och de finns närmare än vad man kan tro.

Tips

Vi är alla sociala varelser och behöver andra människor för att lära och växa. Människor är i allra högsta grad en författares bästa redskap och resurs.

Men en brasklapp här: se till att inte ha några glädjetjyvar i närheten. Det är folk som talar om att man inte ska förhäva sig, som ifrågasätter om man har tid, har pengar och påminner om att man inte kan stava. Och förresten vad ska den och den säga …?

Humor och glädje

”Ett skratt är den kortaste vägen mellan två människor”, sade Victor Borge, den danske pianovirtuosen och komikern.

Det är viktigt att ha roligt. Skrattets bearbetande av hela kroppen ger en känsla av avslappning och vitalisering. Humor ger goda sociala relationer, avspänning och ett öppet sinne, man ser nya möjligheter, får nya tankebanor. I varje haha finns ett aha.

Det får man tillsammans med andra människor.

Avkoppling och reflektion

Stress är en av de mest hämmande faktorerna för allt som har med kreativa uppgifter att göra. Det handlar ofta om inre tvång och krav (både från en själv och andra) att måsta producera. Att ta en paus och koppla av gynnar den kreativa processen – en promenad, en ”power nap”; medvetandet tar en paus och släpper fram nya lösningar.

Reflektion kan vara en dialog med någon, under en promenad eller över en fika, i en skriv- eller författargrupp, där ens egna funderingar sorteras och där man får analysera och utveckla sina tankar.

Det får man tillsammans med andra människor.

Återkoppling

En seglivad och utbredd föreställning av en författare är bilden av ”den ensamme hjälten”.  Ja, är man författare är man en ensamvarg långa stunder, men man behöver få återkoppling för att komma vidare, för att inte jobba i ett vakuum. Man behöver få input från andra. Man behöver låna vänners och kollegors ögon och öron. Man behöver människor som kan ge råd, som kan se var man tänkt snett, vad man missat, som kan se där man i sin skriviver tappat tråden, att man använder sig av långa böljande meningar, att man inte använder svårt och krångligt språk. Är det bra? Spännande? Funkar detta?  Har jag intressanta karaktärer? Och mycket mer …

Det får man av andra människor.

Författarens bästa vän

Den allra bästa vännen för en författare är dock en lojal, ärlig och kunnig lektör (eller en redaktör), en som vill författarens bästa.  Men vad gör då en sådan person?

En lektör ger en grundlig genomgång av texten och man får respons på språk och berättarteknik. Man får konkreta tips vad som behöver förbättras, hur man kan lösa problem och utvecklas som författare. En lektör tittar på handlingen, spänningskurvan, gestaltningen, dialogen och karaktärerna. En lektör ska hjälpa och stötta oavsett var man befinner sig i skrivprocessen, om man är nybörjare eller har kommit en bit på väg.

Lycka till med balansen och författandet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s