Är du gammal farmor?

Fick den frågan för några år sedan av ett av barnbarnen och vad svarade jag?  Nej, egentligen inte … men, kanske … ja, jo…

Jag är inte ung direkt. Men jag är ung i sinnet i alla fall!  Behöver jag verkligen säga så? Är det viktigt att tala om att jag känner mig ung i sinnet? Innebär inte det att jag har satt en etikett på mig att jag de facto är gammal, men egentligen inte, och måste tala om det för andra så att de vet? För inte är det väl så att dagen efter jag fyllt 65 så blev jag plötsligt gammal, bara så där …? Jag tycker att jag är ungefär samma människa som jag alltid har varit, lika känslig och nyfiken, alert om än inte lika spänstig som förr.

Fast jag är ju gammal i biologisk mening. Ser man det ur juridisk synvinkel blir man gammal när man fyllt pension – 65 eller 67 – en gräns som pensionsmyndigheten bestämt. Kronologiskt har jag levat i 65 år eller mer och då är jag väl gammal? Men att vara kronologiskt gammal och biologiskt gammal behöver inte vara samma sak. En 60-åring kan vara frisk, spänstig och vältränad och ha en kondition som en 30-åring. 30-åringen å andra sidan kan ha en kondition som en 60-åring på grund av sitt leverne och kan också vara psykologiskt gammal, det vill säga han kan känna sig gammal och uppleva sig som gammal. Han kan också uppfattas som gammal av människor omkring sig.

Så kan en 45-åring vara gammal på grund av att han eller hon inte är attraktiv på arbetsmarknaden. Då är han kronologiskt och biologiskt ung men socialt och psykologiskt gammal.

Nu har ju regeringen kommit med ett förslag att man ska kunna arbeta längre innan man går i pension. Man har väl insett att 65 år är en alltför tidig gräns, att vi ”gamlingar” har mycket kvar att ge. En som då fortsätter att jobba blir då inte gammal, åtminstone inte i social mening och inte heller i psykologisk mening.

En sak är i alla fall säker och det är att har man passerat 60 har man det mesta av livet bakom sig. Det är inte klokt så fort det gått när jag tittar tillbaka. Jag har  många kul och vackra minnen, men felstegen är många och mycket kan jag skämmas för och ångra, en del minnen gör ont. Men vad hjälper det? Det är i alla fall fint att bli gammal när allt kommer omkring,

Filosoferat lite omkring detta att bli gammal efter ett kåseri jag läst för många år sedan.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s