Pelargoner, Karate Kid och skrivande

I filmen Karate Kid lovar Kesuke Miyagi att han ska lära Daniel Larusso karate så att han ska kunna försvara sig när han blir trakasserad av Cobra Kai och några andra. Daniel lär sig inte bara karate, han lär sig dessutom att det är viktigt med balans i livet, kropp och själ.  ”Lesson not just karate only. Lesson for whole life. Whole life must have balance”, säger Miyagi.

I en scen placerar Miyagi ett bonzaiträd framför Daniel och säger till honom att klippa och ansa det. ”Hur?” undrar Daniel. ”Blunda och se trädet framför dig. Hur vill du att det ska se ut? När du vet hur ditt träd ska se ut, ska du klippa det.

Så är det med pelargonerna i fönstret, med buskarna i trädgården. För att pelargonerna ska blomma, för att ett träd ska bära frukt måste man klippa bort gamla och torra kvistar, ta bort grenar som spretar åt alla väderstreck. Man behöver rensa. Bort med ogräs! Släpp in ljus och luft!    “To make honey, young bee need young flower, not old prune”, säger Miyagi.

Vad har klippa och rensa med skrivandet att göra? Det kan bli svårt att bana sig fram i en text bland långa böljande meningar, alla småord.  Nog är det konstigt att vissa ord smyger sig in i en text utan att man lägger märke till det? Långa böljande meningar drar iväg så att man går vilse i texten och man måste gå tillbaka till utgångspunkten för att hitta rätt. Det är de där onödiga små ogräsorden som sprider sig och tar udden ur spännande stycken, de där orden som stoppar upp.

”Förvisso” är ett ord om jag gillar att använda tydligen. Jag upptäckte, tack vare sökfunktionen, att jag hade använt förvisso tjugo gånger i ett manus.  Alldeles för många gånger. Och detta i början på en replik, ett svar. Aja! Jag har också en förkärlek att använda väldigt och förmodligen . Andra ord som vi gärna stoppar in när vi skriver är kanske, ju, nog, väl, faktiskt, egentligen, ganska, också, så, alltså, plötsligt, bara, troligen.

Ordet lite är ett ord som kan förbrylla, som kan skapa otydlighet. I svenskan betyder det så klart samma sak som i andra språk – a little. Om någon till exempel säger Jag känner mig lite dålig idag, så menar han förmodligen (kolla, här kom mitt ogräsord in direkt, men här kan det passa?) att han inte vill låta gnällig, för att man inte ska tycka synd om honom. Antingen mår man väl dåligt eller inte?  På frågan hur man haft det på jobbet kan svaret bli Det har varit lite jobbigt. Säger man dessutom liiite med långt i, ja då har man haft det väldigt jobbigt. Vi använder lite när vi pratar, men inte när vi skriver.

Hör du skillnaden? Vi är försiktiga, inte lite försiktiga. Vi är tveksamma, inte lite tveksamma. Å andra sidan – om en av dina karaktärer säger liiite hela tiden säger det något om karaktären. En anna karaktär kan himla med ögonen och sucka femtio gånger.

Slå på sökfunktionen och räkna dina ord! Det blir frustrerande för en läsare och redaktören på ett förlag slår till direkt.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s